Mobilupdate: Konstiga funderingar i duschen

Lägenheten ser fortfarande ut som ett hotell. Kliniskt rent och Gud nåde mig själv om jag ens skulle hitta ett hår i sängen. Längtar tills detta är över men oj så skönt med denna sjukliga renlighet. Jag tror jag ska bli pedant i nästa lägenhet. Kanske till och med maniskt pedant. Lika manisk som med allt annat som råkar vara i fokus. Fast när det gäller att ställa in fokus med kameran tycks allt suddigt och luddigt och ingenting någonsin i fokus. Anyway. Det är faktiskt bara några veckor kvar till flytt och mitt löfte till mig själv är faktiskt att bli mer ordningsam i hemmet. Tänk om jag hade varit lika som med t.ex. alla bokföringsgöromål på jobbet. Ja, då hade den som trampat in med skorna på fått det hett om öronen. Som det är nu är Fredrik mer pedant än vad jag är... När det gäller omkringlagda saker. Jag däremot har inte lika stor tolerans när det gäller dammråttor och ingrott. Urk! Hur som haver har vi aldrig någonsin ens varit i närheten att bråka om husliga ting och göromål. Och om det är någon som hade haft lov att bråka så är det inte jag.

Det var visst mina annorlunda dusch-funderingar jag ämnade delge i detta inlägg. Men så blev det visst inte. En annan gång då.

Nu ska jag lokalisera hur långt i den fysiska boken min ljudbok har tagit mig - det är dags för gammaldags hederlig läsning. Ahaj!

2012-01-25 @ 22:20:31 Permalink peu en peu Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mobilupdate: Igår var finare än idag. Ute.

2012-01-25 @ 10:59:41 Permalink peu en peu Kommentarer (0) Trackbacks ()

En svettig kavaj

Efter hör och häpna en fysiskt svettig arbetsdag fick jag hem den sjätte och avslutande delen i den bokserie av Jean M. Auel som jag nu läst under tre månader. Men istället för att öppna boken så "hämtar jag hem" en ljudfil av samma bok. För att? Ja, för att få den berättad. I ett lugnt och långsamt tempo som kramar ur varje ord dess riktiga betydelse. Och för att jag aldrig lyssnat till en bok tidigare. Långsamt går det indeed, men det kanske är ett bättre alternativ än att slarva igenom boken i mitt eget tempo som ibland kan tyckas gå för snabbt när jag läser nästan tusensidiga böcker... Det är som att jag blir stressad över att inte hinna läsa klart innan... Ja, innan vad?

/mobilupdate

2012-01-23 @ 22:29:54 Permalink peu en peu Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fröken osocial

Fingrarna är russin fast än städandet upphörde för timmar sedan. 7 timmars städ. Det finns inte en enda vrå i lägenheten som luktar något annat än hallon. Eller något.

Grabbarna försökte få mig ut en sväng men ståendes på knän med trasan i högsta hugg och fortfarande iklädd pyjamasbyxorna kände jag att intresset av att leka social var lika med noll. Pikarna om att jag börjar bli gammal haglade över mig. Det har jag inget emot. Gammal och klok ser jag fram emot att bli. Och om någon någongång skulle klaga så kan jag faktiskt med legitimitet framföra att jag haft nog med 'kul' för en hel livstid. Säkert mer än de flesta. Men kul ska man aldrig sluta ha. Det är bara det att synen på vad som faktiskt är kul kan förändras under en lång tidsperiod eller från timme till timme. Idag var det kul att bada bastu med grabbarna och därefter krypa ner med min bok som dock inte är så kul som jag önskade att den vore. Något mer kul av vilken sort det än må vara har jag inget behov av idag. Så därför skriver jag god natt och hoppas ni som önskar kul får just kul, precis den kvalisort ni önskar.

2012-01-22 @ 00:03:07 Permalink peu en peu Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur många lingon finns det i världen

God morgon lördag! Somnat tolv och vaknat elva, och huvudet dunkar bibbi ajaj i vanlig lördagsordning. Det går över snart. Om jag bara inte tänker på allt som ska göras idag. Idag ska vi leka askungen deluxe och lägenheten ska skina mer än mest. Fast samtidigt är det mycket roligare att råstäda än att bara putsa på ytan. Om jag hinner tar jag kanske en bastu med min spanjorska Anette.

Igår såg vi Hur många lingon finns det i världen. Och som dem sa så var det en otroligt fin film, kanske den bästa svenska film jag sett!! I rymden finns inga känslor är också en bra film. Det verkar som att jag hittat min genre i svensk filmindustri. Så jag rekommenderar båda ovannämnda som kanske ändå inte är för alla. Kanske inte för dem som tror sig själv vara det alltets centrum och gör allt för att andra ska tycka det. Det krävs lite förståelse och ödmjukhet. Vilket jag ibland har för mycket av, det finns alltid en anledning till att någon handlar som dem gör. Vilket gör att jag kan se känslor och följder, vilket också gör att jag kan känna förståelse för mycket eller tycka synd om många. Dock inte gällande handlingar som mord, otrohet och lika allvarliga ting. Gränsen går alltid någontans. Tur är väl det.

Nu plingade telefonen, Fredrik har svarat mig i Wordfeud vilket betyder att han har vaknat. So I'm off for now.

Ha en underbar helg mina kära!

2012-01-21 @ 11:42:00 Permalink peu en peu Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tycker du om mig? - Ja, det gör jag!

Kom hem från jobbet och möttes av huvudvärk och en salig oreda, om det ena är en direkt följd av det andra - må så vara. Men även om hemmet är rörigt och inte hem så länge till så är det alltid skönt att komma hem. Hem till Fredrik, hem till fula mjukiskläder och hem till lugnets vrå. Även om det inte alltid är så lugnt. Idag var det så olugnt att jag grät av panik när stackars Fredrik försökte busa och vi gick båda skadade ur striden. Och oredan den varar inte heller för alltid och det gjorde sannerligen inte huvudvärken. Dagarna går av bara farten, de kan se likadana ut trots att man ena dagen tycker den varit full av ingenting och andra dagen fylld av allt man behöver. Ibland kan det kännas som att man traskar längs raderna i ett monotont sånghäfte. Medan det många andra stunder känns som att allt är precis som det ska vara och till och med för bra för att vara sant. Ibland kan man fundera på vad det egentligen är man vill göra med sitt liv då man har så mycket valmöjligheter att det egentligen inte är klokt. Anledningen att jag traskar längs mina gator är för att jag har det jag vill ha och är vart jag vill vara och längtar efter vad som kanske gömmer sig bakom hörnet. Ser fram emot vår framtid.

Think outside the box, eller inside. Hur man nu väljer. Om man har något att bevisa för någon är det alltid för en själv - det är en själv man ska stå till svars för när döden flåsar en i nacken. Gjorde jag vad jag ville, gjorde jag det för att det var enkelt? Kanske hade man turen att det var enkelt att göra det man ville. Vissa saker i livet kan te sig helt naturliga utan vidare efterforskningar. Vad man tycker om, vem man är och många val man gör. Livet är sannerligen för kort för ett ständigt ifrågasättande. Det vill säga om man är glad för vad allt är, annars kanske det är precis vad man ska göra - ifrågasätta. Med ett öppet sinne och magkänslan i beaktning tar man sig långt.

När jag ändå är inne i mina filosofiska tankebanor tror jag att jag ger mig totalt hän de djupare inslagen av mig själv och slår igång lite self hypnosis som min kollega propsat på mig.. för att kanske, kanske låta John Blund ta mig lite tidigare denna kväll. När karln inte är på plats.

Behövs inga ord.

2012-01-18 @ 22:06:28 Permalink peu en peu Kommentarer (0) Trackbacks ()

Voilà

Började rensa mina 16 sidor bilder som jag publicerat sedan 2008. Och ni vet ju hur jag är - när jag börjar med något så kan jag inte sluta, jag blir fullständigt manisk. Lite blev mycket och mindre blev till slut ingenting. Vilket lämnar kvar : inte ett dyft. Min tanke med min blogg var att skriva av mig och dela med mig av vad jag tänker eller upplevt i stunden som nyss var. Därför ser jag ingen logik i att spara något som tillhör gårdagen om det inte är för min egen räkning. Vilket det skulle kunna ha varit. För det är så mycket enklare att ladda upp bilder än att låta dem printas för att sedan stoppa in dem i något fotoalbum som ändå samlar damm. Istället kanske jag tar och skriver ut alla favoriter i storformat och tapetserar hela lägenheten - vem vet? Eller så kanske jag gör rentav ingenting alls i frågan som nu omskrivs. Inshalla. Även om jag vet att gud inte finns.

Med framåtandan stockad i halsen och kärlek brummande i bröstet så ska jag nu krypa ner under täcket med boken som heter något i stil med Sercret Novels som alldelens säkerligen kommer att ge mig mardrömmar. Roseanne är en 80-90 årig mentalpatient som delar med sig av sitt liv som dotter till en far som tog livet av sig och en mor som var psykiskt sjuk. Tack och lov och önskningar om att alla alltid får vara friska!

2012-01-17 @ 21:41:11 Permalink peu en peu Kommentarer (0) Trackbacks ()

HEJ - Inledning

I min goda väns fotspår, kliver jag. Instämmer i resonemanget om att bloggandet borde klistras även på vår tapet. Om inte annat så för skojs skull. Tror inte att jag kommer bidra till något bra i den riktiga bloggvärlden, snarare tror jag att detta kanske kan frigöra små stackars bundna tankar eller om inte annat så resultera i en massa kackel i form av skrift. Om något bra ska komma ur detta, så skulle det vara att den tider jag skriver här, så får mina vänners öron vila..

Lovar inget, bara lite mig.

2008-05-27 @ 19:58:44 Permalink peu en peu Kommentarer (0) Trackbacks ()

${}